Don't give it up, cause' of me. Don't give it up.
Morgonen började väl inte så bra, men gjorde allt för att genast bli på bättre humör. Spelade hög musik och dansade runt i min lilla lägenhet tillsammans med min stora nallebjörn, Elgot. Sen kom Lina ner och då hade min dans tagit slut och jag höll på att göra mig i ordning för en skoldag. Öppnar dörren och där möter hon min kolsvarta blick och det första jag säger är "Bara så du vet är jag på dåligt humör!". Vilken tur att hon accepterade de och väntade på mig tills jag blev klar, inge stressande.
Väl i skolan och jag höll på att somna när två stycken i klassen skulle redovisa om sin APU i England. De skulle gå igenom varenda häst på anläggningen, tillslut sa läraren "ni kanske inte hinner gå igenom alla hästar på anläggningen". just då älskade jag henne, för jag hade fått en fruktansvärd huvudvärk och ville bara skrika "KÄÄFTEN!". Precis som denna söta unge på öger sida. Jag kände mig helt enkelt som en grinig liten skitunge rent ut sagt. Men lektionen va minnsan inte slut än, de slukke plåga mig ett tag till. De satte på en nedrans film på en del mäniskor i klassen som red. Jag höll på att dö, seriöst dö. Jag satt och pinade och hoppades på att lektionen snart var över. Det gick såklart över tiden och där satt jag med gråten i halsen. Det var inte min dag idag. Tillslut, äntligen fick vi gå på lunch. Julbordet väntade. Jag och Lina hade bstämt oss för att vi skulle äta upp all brieost som fanns. Men väl där så orkade vi ingenting, damn!
Nu är det snart dags att hoppa ner i sängen och glo på någon film, eller tror det blir desperata hemmafruar. Ska nog börja kolla från första säsongen och glo igenom alla avsnitt under ett par dagar nu. Lovley! Så nu vet ni, de närmsta dagarna består av serie tittande fruktätande, godisätande, julmustdrickande och duntäcke. Sällskapet bli månsan,min lilla tiger som jag haft i alla mina 19 år ungefär.Hon har tappat ett öga, men hon är lika glad för de.. Hon hänger ju med än.
/M.
Väl i skolan och jag höll på att somna när två stycken i klassen skulle redovisa om sin APU i England. De skulle gå igenom varenda häst på anläggningen, tillslut sa läraren "ni kanske inte hinner gå igenom alla hästar på anläggningen". just då älskade jag henne, för jag hade fått en fruktansvärd huvudvärk och ville bara skrika "KÄÄFTEN!". Precis som denna söta unge på öger sida. Jag kände mig helt enkelt som en grinig liten skitunge rent ut sagt. Men lektionen va minnsan inte slut än, de slukke plåga mig ett tag till. De satte på en nedrans film på en del mäniskor i klassen som red. Jag höll på att dö, seriöst dö. Jag satt och pinade och hoppades på att lektionen snart var över. Det gick såklart över tiden och där satt jag med gråten i halsen. Det var inte min dag idag. Tillslut, äntligen fick vi gå på lunch. Julbordet väntade. Jag och Lina hade bstämt oss för att vi skulle äta upp all brieost som fanns. Men väl där så orkade vi ingenting, damn!
Efter en dålig dag i skolan så var det dags att knata hem och packa väskan, mamma var på väg för att hämgta mig. Vi skulle även besöka Cloetta. När vi var på där så inhandlades det godis i mängder, då menar jag mängder. Efter två korgar med godis bestämde vi oss för att gå till kassan, väl framme höll vi på att dö. Kassörskan sa "850 kronor, tack". Mina ben höll på att vika sig och jag tänkte för mig själv vilken fet familj vi e... Men vi köpte lite chokladaskar till folk i julklapp m.m. Så... ja så feta e vi ju inte. Sen var det full fart hemåt och min mamma försökte få mig på lite gladare humör. Det blev allsång i bilen och vi garvade som två 13 åringar som äntligen hade fått deras första fylla.
Nu är det snart dags att hoppa ner i sängen och glo på någon film, eller tror det blir desperata hemmafruar. Ska nog börja kolla från första säsongen och glo igenom alla avsnitt under ett par dagar nu. Lovley! Så nu vet ni, de närmsta dagarna består av serie tittande fruktätande, godisätande, julmustdrickande och duntäcke. Sällskapet bli månsan,min lilla tiger som jag haft i alla mina 19 år ungefär.Hon har tappat ett öga, men hon är lika glad för de.. Hon hänger ju med än.
/M.
Kommentarer
Trackback
